FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Bruno

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Onsdag
17 juli 2019

Krönika

Så släcker man
ett skidintresse

Krönika 06:30 | 19 februari 2019

Jag är uppvuxen i en by i Norrbotten, strax utanför Luleå, alldeles vid Luleälven. Min barndom bestod årligen av sisådär sju månaders vinter, så skidor, skridskor och utelek var givna inslag på såväl skolschema som fritid.

Familjeutflykterna var också ofta vigda åt någon snöaktivitet.
Mina föräldrar var särskilt förtjusta i längdskidåkning. Jag minns inte när jag fick mina första skidor, men jag är övertygad om att det inte var långt efter att jag hade börjat gå. 
Oändligt många vintriga lördagar packades matsäck och liggunderlag innan hela familjen snörade på sig pjäxor och skidade till just min tätorts utflyktsmål nummer ett — Tomholmen. 
Tomholmen är, som namnet antyder, en obebodd ö i Luleälven. Soliga vårvinterdagar vallfärdade familjer från närområdet dit för att dricka varm choklad och grilla korv på öns sydsida.

Jag tror att det var här fröet till mitt hat för längdskidor såddes. Jag minns skidåkningen som en evighetssyssla, ett långsamt stakande mot ett mål som tycktes flytta sig längre och längre bort.

När jag i dag tittar på en karta ser jag att avståndet till den där ön är -betydligt kortare än jag upplevde det som liten — det handlar om max fyra kilometer. Men då, när jag skidade mig fram på knöliga skoterspår, kändes det som otaliga mil.

Som liten fick man då och då höra historien om ”Kusa-Ante”, en fattig man som levde i början på 1900--talet. Det sas att han bott på ön — i en jordkula byggd av plankor och björknäver. Han flydde dit under första världskriget på grund av sin rädsla för ryssen. 
Själv har jag inga minnen av att vilja fly till Tomholmen, snarare om att fly därifrån.

Det är nog på sin plats att förtydliga att mina föräldrar inte var några skidterrorister, och att jag säkert hade ganska roligt på de där lördagsturerna. Felvallade skidor senare i ”karriären” och milslånga skidutflykter på högstadiet är nog egentligen en starkare orsak till det längdskidåkningshat jag utvecklade.

Men jag hoppas ändå att barnen som deltog i Barnens Vasalopp som Saltsjöbadens IF arrangerade i helgen fick med sig positiva upplevelser om längdskidåkning. För det var först ungefär 20 år efter min längdskidpremiär som jag tyckte att aktiviteten åter kändes lockande. Tänk så många koppar varm choklad på ett liggunderlag i solen jag gått -miste om. 

Annons Annons
UTSTÄLLNING
/link/ffa4fc6270e34005af67e908c76b2a62.aspx

Liten utställning i
väntan på museet

Porslins- och plastföremål visas
SOMMARBILDSTÄVLING
/link/6d8370dbda3b45bf8c61bfca2192c377.aspx

Tävla om presentkort värt 1 000 kronor!

Skicka din bästa bild till oss
MEST LÄST IDAG
MEST LÄST IDAG